VÅRA DANSER

BUGG 

Bugg är i grunden en helsvensk dans. Den dansas förutom i Sverige även i Norge och Finland. Det variant av den Lindy Hop som kom till Sverige på 30-talt. Dansen utvecklades till den stil som dansas på dansställen i hela Sverige. Denna stil har givetvis olika dialekter och varianter, men grunderna är i stort sett lika i hela landet. Denna dans som är enkel i sin uppbyggnad och struktur, är den av våra danser som har flest tävlingsdansare och utövare på social nivå inom Svenska Danssportförbundet.

Källa: Svenska Danssportförbundet

BOOGIE WOOGIE 

Boogie Woogie är den av danserna som tidsmässigt följer Lindy Hop. De första varianterna av denna dans är vad vi i vanliga fall benämner som 50-tals Rock.Vad man valt att göra med den moderna dansen Boogie Woogie, är att man ej har med den akrobatik som var typisk på 50-talet, utan koncentrerar sig på dansen som förbar pardans.

Källa: Svenska Danssportförbundet

WEST COAST SWING
En social pardans från USA:s västkust, med rötter i Lindy hop. West Coast Swing utvecklas och influeras hela tiden av andra danser. Dansen bygger i grunden på ett antal basturer som kan varieras på otaliga sätt. Dansen är en så kallad "slotted dance" vilket innebär att varje par har en tilldelad area att dansa på till skillnad från andra sociala danser där man rör sig runt dansgolvet medsols i dansriktningen. West Coast Swing är en icke koreograferad, förd pardans, med tonvikten på ”connection” och musikalitet. Parkänslan är viktig. Dansens rörelser karaktäriseras av en distinkt mjuk elastisk ”look” vilket är följden av den grundläggande stretch/kompressionstekniken. Den innehåller inslag av improvisationer där följaren ges större utrymme än i många andra pardanser. West Coast Swing kan dansas till många olika musikstilar som exempelvis RnB, Hiphop, blues och pop till ett företrädesvis lugnt tempo; ca 80 – 130 bpm.

Källa: Svenska Danssportförbundet

ARGENTINSK TANGO
En argentinsk sällskapsdans från andra hälften av 1800-talet och som introducerades i Europa omkring 1910 i ett lugnare tempo. Ursprunget är osäkert, men Tangon är troligen en afroamerikansk musiktyp förd till Argentina av svarta från Mellanamerika. Tangon utvecklades till en populär dans i trånga barer bland de fattiga, kriminella och prostituerade i Buenos Aires. Den dansades huvudsakligen av män, som för att briljera gjorde stegen alltmer invecklade på det trånga utrymmet. Tangon spred sig snabbt och i Europa blev Tangon populär i danssalongerna efter valsens storhetstid, men den betraktades också som osedlig och förbjöds på vissa håll. Sitt stora genombrott fick Tangon genom filmer med bl.a skådespelaren Rudolph Valentino som sedan dess har blivit kallad "dansernas konung".

Källa: Svenska Danssportförbundet

MODERN FOX (foxtrot) 

I Sverige och en del andra länder dansas det, som på svenska kallas foxtrot, på dansbanorna. Den har stora likheter med den ursprungliga dansen. Vilken fattning dansen utförs med skiljer sig mellan olika dansgolv och mellan modern och traditionell foxtrot. Följande fattningar kan noteras: en mycket nära och omfamnande fattning; valsfattning men med förarens vänsterhand och följarens högerhand något lägre än vad som anges i Alex Moores bok^[10] och förarens högra armbåge och följarens armbåge också något lägre än i boken; en mer sällsynt valsfattning med en hand i jämnhöjd med axlarna såsom anges i nämnda bok. Många dansare kombinerar detta dessutom med gnuss och rullningar med höfter samt överkropp. En annan fattning är att tjejen håller om killens nacke med sin vänstra hand och på killens höft med den högra handen för att få snabb respons på rörelser. Killen håller med sin höger hand om tjejens rygg och vänster hand på tjejens höft för att kunna styra lätt i sidled. En mer vågad variant av den svenska sociala foxtroten (benämns uteslutande av socialdansare för bara "fox") kallas ibland för "mysfox", eller "dirty fox", inspirerat av filmen Dirty Dancing från 1987. Den stilen kräver oftast bra balans, samt god känsla för rörelsemönster, tyngdpunkt, musikanpassning samt hänsyn så att krockar ej uppstår.       

Källa: Wikipedia

ORIENTALISK MAGDANS

Den orientaliska dansensrörelser är sprungna ur gammal folktradition från länderna inorra Afrika och Mellanöstern. Enligt muntlig tradition har den rest till Egyptenmed de folk som senare kom att kallas romer ("zigenare", "gypsies" vilket kommer av en felaktig uppfattning om att de kom från Egypten), vars ursprung finns att hitta i nutidens Rajastan. Den migration som förde dem till bland annat Egypten, där de kallas ghawazee, fortsatte enligt denna teori längs med Medelhavetsnorra och södra kust. Flamenco sägs enligt samma teori vara resultatet av ett möte mellan demoriska och sydeuropeiska grenarnas dans- och musiktradition. Dansformen har utvecklats och spänner över allt från genuin folklore till den mer flärdfulla kabaréstilen (som i väst kallas magdans). Det finns många olika inriktningar och stilar. Den klassiska egyptiska stilen kallas ibland Raqs Sharqi (vilket betyder dans från öst/Orienten) och är den form som mest framförs och lärs ut iSverige.

En annan traditionell egyptisk folkloristisk dans är Baladi. Baladi är en urbaniserad form av folkloristiska danser och framförs traditionellt främst av kvinnliga solodansare. Den klassiskaashra baladi-repertoiren utvecklades från den sydegyptiska mansdansen Raqs el-Assaya-käppdansens musikaliska struktur. I danserna används ofta etthöftskynke för att markera höfterna. Kabarédansare använder på scen ofta den tvådelade kostym (badla) som man brukar associera med magdans, medan baladi oftast dansas i en snäv, helklänning som utvecklades från den kvinnodräkt som kallas tob. I vissa typer av den folkloristiska stil som kallas saïdi(från övre, alltså södra Egypten) används även käppar - se Raqs el-Assaya ovan. Magdans består av en serie olika rörelser, en mycket vanlig rörelse är höftåttor där höften rör sig så att den formar en åtta. Rörelsen kan göras både som vertikala och horisontella åttor.

Orientalisk dans är en dans som i dagsläget spridit sig över hela världen. Med magdansskolor i de flesta länder och stora orientaliska dansfestivaler dit dansare vallfärdas för att lära sig orientalisk dans. Det är svårt att bedöma en professionell artist eller lärare inom orientalisk dans eftersom det inte finns universitet i Sverige där orientaliska dansare kan utbilda sig. Därför är vägen till att bli ett proffs svårare att tyda. Många dansare reser världen runt för att utbilda sig och går diplomerande privata utbildningar.

Källa: Wikipedia